Stockholmsposten

Läsken Cockta säljs på bland annat Ica Ynglingagatan för 6,90 kronor flaskan (25 cl). Smaken är inte särskilt lik vanlig cola, men färgen gör att man "primar" mot cola, dvs tänker på det. Vetskapen om ingredienserna, där nypon lyfts fram på hemsidan, gör sitt till för vad man upplever att drycken smakar.

Amir Golalic, försäljningschef på och delägare i importerande Västerviksbaserade bolaget Plivit Trade, berättar att de säljer ungefär två lastbilar Cockta i månaden (se innebörd nedan), vilket inte är särskilt mycket med läskmått mätt, utan bara "en droppe i colahavet". Drycken har funnits i Sverige i några år, och liksom Plivits övriga produkter är den klart mer populär i Skåne och Göteborgstrakten än i Stockholm.

– I Skåne och Göteborg finns fler yngre personer från forna Jugoslavien, så där är efterfrågan på våra produkter större. I Stockholm bor däremot många jugoslaver som kom under 60- och 70-talen, och de har hunnit tappa sina gamla matvanor och till exempel gått över från cevapcici till köttbullar.

– Men det finns ett intresse kring våra produkter bland svenskar som varit ute och rest eller kanske köpt hus i Kroatien, säger Amir Golalic.

Vad är ditt främsta argument för att dricka Cockta?
– Att den är en koffeinfri coladryck. Vi dricker redan så mycket kaffe i Sverige, så när man är sugen på något colaliknande är det bra med en koffeinfri dryck.

Amir Golalic hävdar att drycken inte är att betrakta som en surrogat- eller "fulcola": Vanlig cola var tillgänglig i Jugoslavien, som var mer öppet än övriga länder bakom järnridån.

Den var ganska dyr: 6,90 kronor för 25 centiliter, det blir ett literpris på 28 kronor.
– Oj. Var köpte du den någonstans? Ica? Jaha, ja de vill ha så höga marginaler. På Willys tror jag att de tar 5,50.

Dvs: en bil rymmer ca 50 000 liter Cockta, och två bilar per månad summerar till ca 1,2 miljoner liter Cocktakonsumtion per år. Som jämförelse kan nämnas svenskarnas totala konsumtion av kolsyrade läskedrycker och mineralvatten 2004: 867,6 miljoner liter enligt SCB (statistisk årsbok för Sverige 2007, sid. 415).