I Botkyrka Konsthalls nya utställning Sambarkitektur tar några konstnärer ett ganska brett grepp på bland annat boendesituationen i Rios kåkstäder. Ett par svenska lokalpolitiker var där som privatpersoner. Stockholmsposten träffade dem och jämförde svensk och brasiliansk stadsbyggnadskonst.
 |
Tage Gripenstam och Regiana Hortin besökte "Sambarkitektur", Botkyrka konsthalls nya utställning med vernissage i torsdags. Här syns de inuti verket "Beco" (gränd), som är tänkt att illustrera trångboddheten i favelorna, de kåkstäder som finns i och omkring Rio de Janeiro. |
| Oppositionskommunalrådet Tage Gripenstam (c) i Södertälje var en av besökarna på Botkyrka Konsthalls nya utställning om brasiliansk arkitektur och boende.
Utställningen, "Sambarkitektur", finns på Botkyrka Konsthall och är sammanställd av konstnärerna Carina Gunnars och Anna Kindgren. Den behandlar arkitektur och boende i en ganska bred bemärkelse, och är inspirerad av kursen "legal/illegal" 2006-2007 på Konsthögskolan i Stockholm. I och med Sambarkitektur kan stockholmare och botkyrkabor avnjuta ännu en internationell utställning i Botkyrka Konsthall, avsedd att bringa svensk och utländsk kultur närmare varandra på ett annat sätt än vad som kanske sker dagligdags i en av Sveriges redan till demografin mest internationella kommuner. Tidigare har Stockholmsposten rapporterat om när tre turkiska konstnärer gästade konsthallen, vars intendent Joanna Sandell (f.n. föräldraledig och ersatt av Miriam Andersson-Blecher) är uppvuxen på Hawaii. Två av de mest minnesvärda inslagen på Sambarkitektur är ett stort och mycket skarpt foto på en favela (kåkstad) i Rio de Janeiro, samt en i konsthallen uppbyggd liten gränd (tipset om att titta på gränden kommer från en ganska solbränd konsthallsbesökare). Gränden är konstruerad genom att sätta upp en vägg parallellt med, och 80 centimeter ifrån, konsthallens ena kortsida (den som vetter mot Sven X:et Erixon-uställningen). Med 80 centimeters bredd är den bara tio centimeter smalare än Mårten Trotzigs gränd, något som påpekas i utställningshäftets text om gränden/konstverket, som kallas Beco (gränd). I gränden kan man gå och föra samtal, vilket uppmanas. Stockholmspostens reportagepatrull gjorde det, liksom två av besökarna: Tage Gripenstam, oppositionskommunalråd (c) i Södertälje kommun, och hans sällskap Regiana Hortin, undersköterska och landstingsledamot (c). Regiana, som kommer från djungeln i norra Brasilien, reflekterar över trångboddheten i favelorna, som gränden är tänkt att illustrera: – Man måste verkligen hålla sams om man bor så här trångt. Om man inte är snälla mot varandra blir man lätt fiender [under sådana omständigheter]. Tage sitter i tekniska nämnden i Södertälje kommun, och jämför de svenska förhållandena med de han tror förekommer i kåkstäderna i Rio: – Hälsofrågorna, alltså avlopp och sånt, är nog ett helsike där. Man undrar ju hur de klarar sig och får det att fungera. Samtidigt är det intressant att det för knappt 100 år sedan fanns liknande problem i Sverige. För övrigt fanns diverse husritningar uppsatta på en vägg, eftersom en del av utställningen handlade om bygget av en skola i en favela, samt en del andra konstverk. Det mest iögonenfallande kanske var en stor hängmatteansamling mitt i konsthallen, där Stockholmspostens fotograf lade sig och vilade under reporterns intervju med de centerpartistiska landstingspolitikerna. Text: Martin Lindgren |
|
Lägg till kommentar
Annons
| < Föregående | Nästa > |
|---|
