Stockholmsposten

När Stockholmspostens reporter anländer till slottets stora port, utanför rikssalen, ungefär en timma före utsatt tid finns några tidiga åskådare där – och Per Tengstrand, med sin sambo, den kinesiska pianisten Shan-Shan Sun.

– Jag skulle behöva komma in, säger Per Tengstrand lite stressat till Stockholmspostens reporter, som frågar om musikval och om det nya instrumentet. Musikvalet har gjorts, berättar Tengstrand, för att vara så varierat som möjligt, så att den nya flygeln får visa vad den går för.

Genom några samtal från Stockholmspostens mobil klaras det hela upp, och Per Tengstrand hinner in i god tid för att känna på flygeln. Att han inte blev insläppt beror kanske på att någon hade väntat sig att han skulle använda en annan ingång än publiken - vilket kronprinsessan Victoria, som närvarar under konserten, gör.

Tengstrand förbereder sig en stund och genomför sedan en bejublad konsert, med i tur och ordning Mekanism av Esa-Pekka Salonen (dirigenten, som alltså även komponerar), Mozarts C-dursonat (K330, den yngre av dem), Liszts sonatlika Dante-inspirerade fantasi, Brahms tre intermezzon, varav ett är en lugn vaggvisa med två korta textrader på tyska av Brahms, text som kan översättas med "sov sött mitt barn; det gör mig illa att se dig gråta", och Prokofjevs testosteronstinna b-durssonat, samt med någon norsk musik och Chopins ess-dursnocturne som extranummer. Rikssalen på Stockholms slott är ungefär halvfull, vilket innebär några hundra personer. Bland de närvarande som har mest pondus finns den alltmer Prins Bertil-liknande Anders Wall, samt, självskriven och framför allt, dirigenten Mats Liljefors, konstnärlig ledare vid och initiativtagare till Musik på Slottet.

Mats Liljefors förklarar i en intervju, genomförd i en av slottets svängda flygelbyggnader strax före Stockholmspostens möte med Tengstrand, bakgrunden till den nya flygeln:

Mats Liljefors fotograferad i en av slottets äldsta flyglar inför invigning av en ny.

– Vi hade två konsertflyglar på slottet, en mindre och en stor, båda Steinway. Den stora var utsliten och den lilla för liten för att fungera i större konsertsammanhang.

Så det behövdes en ny stor konsertflygel. Den större av de gamla användes därför som inbyte - Steinwayfabriken i Hamburg kommer att renovera den och sälja den på andrahandsmarknaden - medan den mindre numera finns i Slottskyrkan.

Varför valdes just Steinway?
- Det är det populäraste märket bland internationella pianister: 17 av 20 föredrar Steinway.

Per Tengstrand är en av de 17. Han har exempelvis spelat in en skiva med titeln Me and my Steinway, och reser i vanliga fall runt med sin egen Steinwayflygel i en lastbil (sambon Shan-Shan Sun uppger för Stockholmsposten att hon som pianist inte lider brist på piano att öva på hemma på grund av dessa resor; i skånehemmet har paret Tengstrand-Sun två permanenta pianon; det som transporteras omkring är ett tredje. Sun berättar att hon och sambon ofta spelar tillsammans hemma, och då stycken som är komponerade för två pianon. När de behöver öva på solostycken får de däremot, uppger Sun, göra upp övningsscheman eftersom instrumenten står nära varandra och inte kan hanteras samtidigt med olika melodier utan att kaotisk dissonans uppstår).

Tillsammans med hovorganisten Mary Ljungqvist Hen har Tengstrand valt ut slottets nya flygel vid Steinways fabrik i Hamburg. Kungen har betalat den, med bidrag från en wallenbergstiftelse, och han får liksom sin familj spela på den när han vill ("Självklart, det är ju deras", säger Mats Liljefors). Invigningen på onsdagen var den offentliga invigningen; kungens privata ägde rum redan i januari när flygeln kom med lastbil från Hamburg, men då var det i bernadottebiblioteket i stället för i rikssalen, och bara ett 20-tal personer närvarande.

Inför varje konsert kommer flygeln att stämmas av Tore Persson, som även stämmer Konserthusets pianon.

Liljefors glädjer sig mycket åt det nya instrumentet, men är ändå en smula oroad för Musik på Slottets framtid:

– Nu när vi har den nya flygeln får vi hoppas att Musik på Slottet kommer att kunna fortleva. Kulturförvaltningen i Stockholm har utan förklaring tagit bort sitt årliga anslag på 50 000 kronor, vilket gjort att även det statliga kulturrådet tagit bort sitt lika stora, eftersom det var villkorat mot att staden bidrog.

– Jag tycker det är mycket tveksamt att Stockholms stad har en egen kulturfestival där producenten så att säga sitter vid pengakranen och att kulturbidragspengar går dit, medan Musik på Slottet som är såpass etablerat blir av med anslaget utan förklaring, avslutar Mats Liljefors intervjun med Stockholmsposten, och samlar sig en stund inför ceremonin: han har många järn i elden, och ska snart iväg och dirigera i Ryssland och Vietnam.

Bo Andér, chef på Stockholms kulturförvaltnings avdelning för kultur- och integrationsstöd, hävdar dock att Musik på Slottet har fått en förklaring till varför det inte blev något bidrag i år: det är många som är med och tampas om bidragen, och det belopp som finns att dela ut (ca 7 miljoner kronor) har minskat i år jämfört med tidigare.