Stockholmsposten

Anna Savostina tog studenten i fredags och framförde sina stycken iförd studentmössa. Bland annat spelade hon Johannes Brahms a-mollintermezzo, opus 116 nr 2.

– Man måste vara noga med rytmen när man spelar det stycket, och inte spela för snabbt eller för långsamt. Det viktiga är att man är lugn inom sig när man spelar den, annars märks det direkt, sa hon.

Till hösten ska hon kanske börja på Musikhögskolan i Göteborg. Vid inträdesprovet spelade hon just Brahmsintermezzot. Runt en månad tog det att öva in stycket, som är något av det mest finstämda – och svåraste, enligt Stockholmspostens bedömning – man kan spela. På avslutningen i Steinwaygalleriet framförde Anna det därtill utan noter, något som gick igen hos många av de unga pianisterna.

En annan av eleverna i pianoskolan som nyss tagit studenten var Jae-Won Trignell. Också han spelade utantill: första satsen i Robert Schumanns a-mollskonsert, vilket tog kanske en kvart. Trignell spelade obeskrivligt väl, men behövde till skillnad från Anna Savostina under Brahmsmelodin understöd från en andrepianist, Joakim Andersson. Han spelade på en flygel en liten bit ifrån den Trignell spelade på. Tack vare att de var två kunde den ena då och då göra en paus utan att det blev något uppehåll i musiken.

Detta att spela på två flyglar samtidigt var något även Maria Verbaite, som spelade sist av alla, valde att göra tillsammans med pianolärare Sergei Reznikov (vars dotter och elev Elena Reznikova strax dessförinnan framförde Griegs Bröllopsdag i Troldhaugen felfritt och musikaliskt, trots att hon såg ut att vara bara runt 10 år). Väl samspelta framförde Verbaite och Reznikov första satsen av Tjajkovskijs första pianokonsert.

Ytterligare andra elever tilllät läraren Tamara Jeltova att sitta bredvid dem under framförandet. Till dessa hörde Elisabeth Ryssholm-Åstedt, fem år, som spelade Paganinivariationer (även Ryssholm-Åstedt spelade utantill). Jeltova spelade inte samtidigt, så förmodligen satt hon bredvid för att kontrollera att fingersättningen var korrekt och anslaget inte gjordes med alltför platta fingrar, något Jeltova brukar vara noga med i sin undervisning.

Sammanlagt tog avslutningen runt tre timmar. En av de yngre eleverna somnade därför under det avslutande Tjajkovskijnumret (eleverna spelade i stigande åldersföljd, varför han hade varit passiv ett bra tag), och snarkningarna hördes vida omkring bland publiken. Det verkade dock inte störa vare sig Maria Verbaite eller Sergei Reznikov, som höll takten stycket ut, trots att snarkningarna framfördes i en annan takt än pianostycket och därmed inte kunde fungera som metronom.