Stockholmsposten

Skjortföretaget Eton utanför Borås har för att fira sitt 80-årsjubileum sytt upp en skjorta i högsta kvalitet, "the Vicuña under cottons", som holländska marknadschefen Michael Redda uttrycker det. Knapparna är av den löstagbara sort, "studs", som man ska ha på sig till smokingmiddagar om det ska gå riktigt korrekt till. I fem av dem, och i manschettknapparna, finns diamanter (men bara tre syns när man har skjortan på sig: en sitter under kragen, och en är i reserv). Därtill finns en osynlig knapp som sitter under byxlinningen, den saknar diamant.

Förutom tyg och knappar får köparen den av möbelsnickaren Krister Mårtensson handgjorda och mycket eleganta låda som skjortan ligger i. Lådan är i svensk svartek och tillverkad i Mårtenssons snickeri i Länghem, någon mil från Etons fabrik i Gånghester på den västgötska landsbygden. Inredningen är i läder.

Skulle skjortan inte passa vid inköp ingår anpassning till köparens egna mått. Michael Redda påpekar att köparen kanske är storvuxen.

– Vi har redan ett stort intresse för denna, särskilt från ryssar, säger han.

Skjortan ska visas i Etons konceptbutiker, som finns lite varstans i världen. Intäkterna från auktionen, som ska ske i början av nästa år, kommer att gå till ett välgörande ändamål; vilket är ännu inte beslutat.

Familjebolag, ej till salu

Eton ägs av fem ättlingar till grundarparet Annie och David Pettersson, som grundade företaget 1928. Eftersom företaget är stort – det omsätter ett par hundra miljoner – och lönsamt är intresset från riskkapitalister och andra aktörer på konfektionsmarknaden stort. Men enligt Mikael Davidson, vice vd och en av ägarna, finns inget intresse av att sälja.

– Vi tycker det är roligt att hålla på med det här. Och i och med att det är ett familjebolag är det skönt med långsiktighet, riskkapitalister står inte alltid för det, säger Mikael Davidson.

– Flera, inte bara just riskkapitalister, vill göra märkeskonstellationer och föra in Eton i en större varumärkesportfölj, men av dem vi tittat på som försökt verkar ingen ha lyckats så bra.

Enligt Mikael Davidson brukar hugade köpare höra av sig åtminstone någon gång per år. Han säger att det finns "både bra och dåliga" sätt att höra av sig på. Hur de dåliga sätten har gått till vill han dock inte gå in på.

En känd svensk riskkapitalist, som vill vara anonym, säger till Stockholmsposten att första kontakten med ägarna till ett företag man som riskkapitalist vill köpa brukar ske per telefon, utan några större krusiduller, men av en senior person på riskkapitalföretaget.

– Det handlar om att ha musiköra, att vara lyhörd för vad ägarna har för intresse. Särskilt i familjeföretag måste man vara medveten om att det ofta handlar om väldigt långa processer, säger riskkapitalisten.

Brukar ni bjuda på middag?
– Nej, det är ytterst sällsynt. Men man försöker ju få till ett möte. Ägarna vet ju vem man är och är inte dummare än att de förstår varför man ringer.

Borås kommuns näringslivstidning, med artikel om Eton: här (pdf).