|
|
|
Filmen bygger på en central idé – Vem är jag? Alla karaktärer kämpar med den existensiella frågan: Är Bruce en myt eller en hjälte? Är Batman ett kall eller en plåga? Har Dent två ansikten? Och vem är Jokern? Vi har Bruce Wayne (Christian Bale) som måste offra kärleken för att kunna rädda Gotham City. Han lever ett dubbelliv och börjar tvivla på vem han egentligen är: Bruce Wayne eller Batman? Han måste ge upp sin stora kärlek Rachel, och tvivlar på om det är värt det. Han letar efter någon som kan axla hans roll som Gothams hjälte, och finner en kandidat i den vite riddaren, åklagaren Dent. Richard Dent (Aaron Eckhart) är orädd och omtyckt. Men även han kämpar med sina demoner, och tappar till slut, när han drabbas av sorg, bort sin avundsvärda moral. Waynes/Batmans kärlek Rachel (Maggie Gyllenhaal) är också förvirrad och slits mellan förnuft och känsla. Hon älskar Bruce men kan inte leva med Batman. Samtidigt vet hon att Gotham behöver Batman och vill inte begära av Bruce att han ska hänga upp kostymen för alltid. Jokern (Heath Ledger) är enklare och är kanske den enda som inte sliter så mycket med sin karaktär. Han vet vad han är: ond. Rakt igenom ond. Han drivs inte av pengar som de andra skurkarna, utan av hat! Christopher Nolan har byggt en film runt idéer och karaktärer, och han har gjort det snyggt. När det gäller filmer baserade på serieböcker är Nolan nyskapande. Man förväntar sig sensmoraler i en Scorsesefilm, men i en Batmanfilm blir det mer effektfullt, vilken Nolan har förstått. Castingen är toppen. Maggie Gyllenhaal är en förfriskning efter Katie Holmes i Batman Begins. Precis så man föreställer sig Rachel: smart, vacker, och med stor integritet. Aaron Eckhart som spelar Dent har ju det där karismatiska seriefigursutseendet: bred haka, tydligt frammejslade drag, blont hårsvall. Och Heath Ledger: unga, snygga Heath med blonda änglalockar, som spelar den slitna, ärriga, oattraktiva psykopaten The Joker. Det tycks helt osannolikt att det är samma person när Jokern viskar till sitt offer hur han fick sina ärr, väsandes genom det rinnande, vita, röda och svarta sminket. De som kom för att se Heath Ledger blir inte besvikna. Han gör det minst lika bra som Jack Nicholson. Gary Oldman är fantastisk som den snälla och lite nördiga polisen. Och så har vi två veteraner, Morgan Freeman och Michael Caine i små biroller, vilket gör det hela lite mysigt och hemtrevligt. Jag gillar det urbana slagfältet, den mörka stämningen, kampen mellan gott och ont, och berättelsen om den perplexa kampen som ständigt pågår inom oss. Och naturligtvis de påkostade specialeffekterna och fotot. Det är sådär vilt och galet så att man går ut ur biosalongen lite yr och lite hypnotiserad – precis som man ska efter en omskakande actionfilm! |
|
Lägg till kommentar
Annons
| < Föregående | Nästa > |
|---|
